Öppna externa länkar i nytt fönster
Arbetsrätt är den lagstiftning som reglerar förhållandet mellan anställd och arbetsgivare. Sverige har en relativt omfattande lagstiftning som berör detta förhållande, däribland Medbestämmandelagen, Lagen om anställningsskydd och Förtroendemannalagen.
Tillsammans med dessa lagar reglerar kollektivavtal rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden. Dessa lagar är dispositiva, dvs. de kan förhandlas och förändras till det, för den anställde, bättre genom kollektivavtal.
Kollektivavtal och hängavtal
Ett kollektivavtal är en överenskommelse mellan arbetsgivaren/arbetsgivarorganisationen och den
anställde/arbetstagarorganisationen. Parterna kommer överens om vilka förhållanden som ska gälla på
den aktuella arbetsplatsen. Syftet med kollektivavtal är till viss del att anpassa reglerna i
lagstiftningen till olika branscher, såsom den ideella sektorn. Föreningar med få anställda kan
istället för kollektivavtal teckna ett hängavtal med ett fackförbund. Arbetsgivaren och
fackförbundet kommer då överens om vilket kollektivavtal som ska gälla. För mer information om
kollektivavtal och hängavtal kontakta er fackliga organisation.
Medbestämmandelagen (MBL) (1976:580)
MBL reglerar flera områden. Ett är föreningsrätten som innebär att arbetstagare och arbetsgivare
får organisera sig i fackliga organisationer. Ett annat område är arbetstagares och arbetsgivares
rätt att förhandla med motparten i vissa frågor. Vidare så tar MBL upp skyldigheten för arbetsgivare
att förhandla med den fackliga organisationen om viktigare förändring i verksamheten. MBL reglerar
slutande av kollektivavtal samt medbestämmanderätten för arbetstagarna avseende anställningar,
ledningen av föreningen och verksamheten i övrigt. Medbestämmandelagen behandlar även den så kallade
fredsplikten. Denna förhindrar arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal att
vidta stridsåtgärd (strejk) mot motparten. Slutligen så klargör MBL reglerna vid medling i
arbetstvister och påföljder vid brott mot lagen, såsom skadestånd.
Läs MBL i fulltext.
Lagen om anställningsskydd (LAS) (1982:80)
LAS är en lag som reglerar anställningsformer och hur uppsägningar och avskedanden får gå till.
Lagen är tvingande, det vill säga att den måste följas. LAS kan dock inskränkas genom
kollektivavtal. Läs mer om anställningsformer under rubriken Anställningsformer och för vad som
gäller vid uppsägning och avskedande kan du se under rubriken Att avsluta en anställning.
Läs LAS i fulltext.
Arbetstidslagen (1982:673)
Arbetstidslagen reglerar arbetstiden och omfattar regler om hur mycket en person får arbeta per
dygn, vecka och år. Den tar upp rätt till raster och klargör vad som gäller för nattvila. Lagen
reglerar även jourtid och beredskap. Arbetstidslagen kan avtalas bort helt eller delvis genom
kollektivavtal.
Läs Arbetstidslagen i fulltext.
Arbetsmiljölagen (1977:1160)
Arbetsmiljölagen reglerar skyldigheter för arbetsgivare att förebygga ohälsa och olycksfall i
arbetet och på arbetsplatsen. I lagen finns även regler om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare, t.ex. regler om skyddsombudens verksamhet. Arbetsmiljön omfattar alla faktorer och
förhållanden i arbetet, såväl tekniska som fysiska, organisatoriska, sociala samt arbetets innehåll.
Läs Arbetsmiljölagen i fulltext.
Semesterlagen (1977:480)
Semesterlagen reglerar rätten till semester och semesterlön. Om föreningen har ett kollektivavtal
för arbetsplatsen så regleras detta där. Enligt Semesterlagen har den anställde rätt till fem
veckors semester, varav minst fyra veckors sammanhängande semester under perioden juni – augusti.
Semesterlön innebär att den anställde har rätt till förhöjd lön för semesterdagarna. Om den
anställde inte har tagit ut sina semesterdagar då anställningen avslutas, så har han eller hon rätt
till ersättning för de semesterdagar som inte är uttagna. Detta kallas semesterersättning.
Studieledighetslagen (1974:981)
Studieledighetslagen gör det möjligt för en anställd att studera utan att behöva säga upp sig. Ett
villkor är dock att anställningen måste ha varat de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst
tolv månader under de senaste två åren.
Läs Studieledighetslagen i fulltext.
Föräldraledighetslagen (1995:584)
Föräldraledighetslagen gör det möjligt för en anställd att vara ledig om personen blir förälder. En
arbetstagare har rätt att vara helt ledig till barnet är 1,5 år. Den anställde har också rätt att
förkorta sin arbetstid till tre fjärdedelar av normal arbetstid till barnet fyller åtta år eller har
gått ut första klass. Vidare har en anställd alltid rätt att vara ledig för den tid då hon eller han
uppbär föräldrapenning enligt lagen om allmän försäkring. Den som är föräldraledig har rätt till
föräldrapenning från Försäkringskassan. Ersättningen är 80 procent av den "Sjukpenninggrundande
inkomsten" (SGI). 60 dagar kan inte överlåtas från den ene föräldern till den andre.
Läs Föräldraledighetslagen i fulltext.
Läs mer på Försäkringskassans hemsida och på Jämställdhetsombudsmannens, JämO:s hemsida.
Jämställdhetslagen (1991:433)
Denna lag har till ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, anställnings-
och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Arbetsgivaren får inte diskriminera
arbetstagare eller en arbetssökande på grund av kön. Då riskerar arbetsgivaren att bli
skadeståndsskyldig. Arbetsgivaren är skyldig att aktivt arbeta för att främja jämställdhet och
motverka diskriminering. Om arbetsgivaren har tio anställda eller fler ska jämställdhetsarbetet
redovisas i en jämställdhetsplan.
Läs Jämställdhetslagen i fulltext.
Läs mer på Jämställdhetsombudsmannens, JämO:s hemsida.
Sjuklönelagen (1991:1047)
Enligt lagen om sjuklön har en anställd rätt att vid sjukdom behålla lön och andra förmåner. Denna
rättighet gäller från första dagen av anställningen. Den anställde får lön från arbetsgivaren samt
från Försäkringskassan. En karensdag gäller enligt lagen och för ersättningsdag 2-14 i
sjuklöneperioden är sjuklönen 80 procent av lönen. Om den anställde har varit sjuk ska hon eller han
lämna ett läkarintyg till arbetsgivaren. Arbetsgivaren ska anmäla till Försäkringskassan om den
anställde är sjuk mer än 14 dagar.
Läs mer om detta på Försäkringskassans hemsida.
Arbetsgivaren är ansvarig för den anställdes arbetslivsinriktade rehabilitering vid sjukdom. Tillsammans ska den anställde och arbetsgivaren utreda behovet av rehabilitering. Arbetsgivaren ska alltid utreda och bedöma behov av rehabilitering när den anställde: varit sjuk i mer än fyra veckor i följd, på grund av sjukdom varit frånvarande vid minst sex tillfällen under en tolvmånadersperiod eller när han eller hon själv begär det.
Kollektivavtal på arbetsplatsen kan påverka dessa regler.